Bakgrund
Den laestadianska väckelsen har fått sitt namn efter prosten Lars Levi Laestadius, som föddes i Arjeplog socken i norra Sverige den 10 januari år 1800. Efter sin studentexamen studerade Laestadius botanik i Uppsala och sedan teologi. Han prästvigdes i Härnösand år 1825. Följande år utnämndes han till kyrkoherde i Karesuando församling, längst upp i norra Sverige. När han år 1826 tillträdde kyrkoherdetjänsten var han, ur väckelsekristendomens synvinkel sett, en sorglös präst. Sitt andliga genombrott upplevde han på en visitationsresa i Åsele i södra Lappland år 1844.
När Gud i sin kärlek väckte hans samvete och genom syndaförlåtelsens evangelium födde honom på nytt till en levande tro på Jesus Kristus, kunde han börja verka i Andens kraft. Laestadius var en väckelsepredikant, ett dyrbart redskap i Guds hand, och hans arbetsfält sträckte sig över så gott som hela norra Finland, Sverige och Norge. Väckelse är Guds kärlek till oss människor, enskilt eller som folk. Människorna upplever längtan till en djupare gemenskap med Jesus Kristus och söker fast förankring i Bibeln, Guds Ord.
Väckelsen spreds också till Amerika. Redan i början av 1900-talet reste predikanter från Norden dit på missionsresor. I dag är väckelserörelsen i Amerika känd under namnet Apostolic Lutheran Church of America och återfinns i flera delstater i USA och även i Canada.
Den laestadianska väckelsen är en inomkyrklig väckelse. Den har till skillnad från många andra väckelserörelser sin upprinning i kyrkan. Man håller fast vid kyrkans bekännelseskrifter, håller sakramenten heliga och vill stanna kvar inom kyrkan. Redan i väckelsens början fick väckelsen, trots att Lars Levi Laestadius var statskyrkopräst, karaktären av en lekmannarörelse.
Väckelsens utbredning
Klimatet var hårt och kargt och moralen var låg bland människorna i lappmarken. Till en sådan miljö sände Gud Laestadius för att predika bättring för vildmarkens vilsegångna barn.
I början var väckelsen främst en kamp mot dryckenskapen. Resultatet blev att hela Nordkalotten torrlades från brännvinets förbannelse och väckelsen blev till stor välsignelse för människorna där. Man kan säga att hela Nordkalotten egentligen är väckelsens hemland. Den "enhet genom fridens band" som uppnåddes sträckte sig över riksgränserna och gör det än i dag. Den laestadianska väckelsen som ganska snart förändrade livet för människorna i många socknar finns ännu kvar som tongivande religiös väckelserörelse.
När Guds Ord genom Laestadius och hans medhjälpares predikningar väckte syndakännedom i människornas hjärtan kom de till tro. Tron förvandlade människorna där väckelsen gick fram. Drinkarna blev absolutister, tjuvarna återförde tjuvgods, man ångrade och bekände sina synder och fick dem förlåtna.
Den goda frukt som väckelsen förde med sig var att när kristendomen spreds från by till by upphörde superiet och många andra laster. Laestadianismen har alltid betonat nykterhet. Ett onyktert liv och småsupande går inte ihop med ett kristet liv.
Vid tidpunkten för Laestadius död år 1861 hade väckelsen nått hela norra Finland. Vid slutet av samma årtionde finns uppgifter om att denna nya väckelse nått svenska Österbotten
På 1870-talet fick väckelsen på allvar fotfäste i svenska Österbotten. Via Gamlakarleby och Öja spreds väckelsen söderut till Larsmo, Jakobstad, Pedersöre och Esse, där den fick talrika anhängare. Också i dag är väckelserörelsen stark i dessa trakter och de ungas antal i fridsföreningarna är påfallande stort.
Redan i seklets början spreds väckelsen även till Vasa, Åbo och Helsingfors. I dessa städer ordnas fortfarande regelbundna mötestillfällen på söndagarna. Ungdomar och studerande från olika orter erbjuds därigenom möjlighet att besöka sammankomsterna och dela den andliga gemenskapen med varandra.
Väckelsens målsättning
Väckelsens målsättning är att föra ut Guds Ord till människorna enligt Jesu missionbefallning i Matt. 28:19-20 ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar...” Det är ett stort och viktigt arbete att få vara såningsmän i Guds rike.
Inom väckelsen vill man tro och betona att Bibeln är Guds Ord, Guds uppenbarelse till människan, och att den bör hållas oförändrad. Bikten betonas som ett nådemedel och en hjälp i vardagslivet. Den kan dock inte ses som grundläggande i troslivet. Endast Jesus Kristus och vad Han har gjort är den troendes salighet.
Gud älskar alla människor och Han vill ge varje enskild människa möjlighet att omvända sig och bli Hans barn. Redan i paradiset, när Adam och Eva fallit i synd, predikade Gud själv evangeliet för dem. Det var predikan om kvinnans säd, den utlovade Messias, som skulle söndertrampa ormens huvud.
Allt fullkomnades genom Jesus, Guds Son, som föddes till vår frälsning. Han tog på sig hela världens synder och led korsets död för din och min skull. Efter sin uppståndelse på den tredje dagen kom Han till sina lärjungar som var församlade bakom låsta dörrar och överlät fullmakten att förlåta synder åt lärjungarna. Paulus nämner också om detta i första Korintierbrevet "...Han har anförtrott oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus.”
Evangeliet om syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod betonas. När detta nådens evangelium, syndernas förlåtelse, predikas åt en människa som ångrar sina synder, blir hon omsluten av Guds kärlek och den himmelska välsignelsen. Hon får underbar frid. Det är Gud själv som förlåter synderna, även om förlåtelsen förmedlas genom en människa. Det är också Gud som ger tro i hjärtat och som gåva den Helige Ande.
Den Helige Andes uppgift är att vägleda den kristna människan på vägen till himlen. Den Helige Ande talar kärleksfullt till oss, i våra hjärtan och samveten, förmanar för det onda och uppmanar oss att göra det som är gott. Som en trons frukt uppmanar den Helige Ande att tillrättalägga saker som tidigare utförts i ett liv i synd och otro. Att i tro leva som nådebarn i Guds rike här på jorden ger visshet om evigt liv i himlen.
Varje enskild kristen hör till det andliga prästerskapet och har samma fullmakt som Jesus gav sina lärjungar, nämligen att lösa människor från synd. Jesus säger i Matt. 18:20 ”....var två eller tre kommer tillsammans i mitt namn, där är jag mitt ibland dem,” och där Jesus är med, där finns också syndernas förlåtelses evangelium. Bröder och systrar kan därför trösta varandra, använda himmelrikets nycklar på vägen till himlen. Denna del av kristen fostran är viktig, speciellt i hemmen.
Barn är Guds gåvor till oss, och därför är barnens antal i söndagsskolorna och på våra samlingar många. Vi anser det viktigt att de redan från små får höra om barnavännen Jesus, så att de kan växa i tro och gemenskap. Som föräldrar är vi förebilder för våra barn och ett kärleksfullt förhållande mellan makar är gåvor vi kan ge våra barn.