|
Jag ger dem evigt liv Jesus sade: ”Mina får lyssnar till min röst och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand.” (Joh.10:22-30) Det var tempelinvigningshögtid i Jerusalem och det var vinter. Av allt att döma var det mycket folk i farten. En jude skulle helst besöka templet i Jerusalem tre gånger per år, vid påsk, pingst och lövhyddohögtiden. Däremellan hade man sabbatsdagens enkla gudstjänst i någon synagoga som låg nära till där man bodde. Vilodagen skulle helgas med Guds ords läsning och predikan och bön. Den regelbundna sabbatsgudstjänsten liknade således mycket vår söndagsgudstjänst. Det är ju naturligt eftersom vår gudstjänst har sina rötter just i den. Det är i templet, under högtiden, som den stora frågan om vem Jesus verkligen är aktualiseras. ”Hur länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss.” Evangelisten Johannes säger att judarna riktigt omringade Jesus för att tvinga honom att ge ett svar. Jag kan tänka mig att det under våra stora högtider också finns många för vilka de stora frågorna aktualiseras, frågor som vem Gud är, vem Jesus är och om man som en tänkande människa kan tro på Gud och på Jesus. Tyvärr kommer de frågorna så sällan fram. Ofta ser det dessutom ut som om frågeställarna inte riktigt skulle vara villiga att få ett trovärdigt svar på sina stora frågor. I stället nöjer man sig med någonting i stil med att ingen kan svara på frågor som har med Gud att göra, eller att det inte finns något säkert svar, eller något annat. Jesus svarade med att konstatera att han redan har sagt det. Han hade redan gett sig till känna. De hade fått bevis. Han hade alltid talat öppet till folket. Dessutom hade han gjort många tecken och under. ”Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig”. Antagligen frågade de, liksom vid andra tillfällen efter andra bevis. Låt oss få se dig göra tecken så skall vi tro hade man sagt. Men Jesus hade avvisat dem. Tron uppstår inte på det sättet. En människa kan inte ställa sig inför Gud och kräva att Gud legitimerar sig för henne. Det är att ha missförstått vem Gud är och vem man själv är inför Gud. Det är inte heller vi som väljer Gud, utan alltid han som väljer oss, som kallar på oss och säger sitt ”Följ mig”, som han gjorde med lärjungarna. När de sedan lämnade allt det som band dem och följde honom, fick de bli övertygade omvem han är. Ett tecken skulle ändå alla få se. Det är det tecknet som Jesus kallar profeten Jonas tecken. ”Ty liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter” (Matt. 12:39). Jesu korsdöd och uppståndelse är det tecknet som vi alla fått. Dessutom har vi fått Ordet, Guds ords vittnesbörd om vem Jesus är och framför allt vem han är för oss. ”Mina får lyssnar till min röst”, säger Jesus, ”och jag känner dem, och de följer mig”. Det är ytterst för den skull Gud har gett oss Kyrkan. För att vi skall få höra den gode Herdens röst, det vill säga Guds eget ord till oss. Kyrkan skall vara den plats där Gud särskilt talar till oss, och kallar på oss att följa Jesus. Vi säger därför ibland att Kristi Kyrka är den helige Andes verkstad. Gud verkar i sin Kyrka genom ordet och de heliga sakramenten, för att vi skall kunna tro och leva i trons trygga gemenskap med Frälsaren Jesus Kristus. Tron blir då inte ett resultat av att vi nu har fått svar på våra frågor och kan infoga Gud i vårt tankemönster - det vore inte kristendom! Men tron är ett resultat av att Gud har fått tillfälle att verka hos oss med sin helige Ande. En människa kan nämligen tillåta detta Guds handlande med henne eller motstå det! Den levande tron är alltså ett Guds verk. Gud skapar tro genom sin helige Ande. Därför kan den levande trosgemenskapen med Gud vara en vida större trygghet än den vi själva kan åstadkomma. Vi vet inte vad morgondagen eller det nya året kan innebära för oss. Någon kan känna sig ängslig just därför. Det känns kanske som att det skulle vara tryggare att kunna behärska sitt liv och styra det själv. Det kan vi inte. Men vi kan söka oss till den trygghet som finns i Jesu gemenskap. Den innebär för det första att vi får genom tron på Honom förlåtelse för alla våra synder, och får leva i Guds förlåtelses nåd. Den nåden förnyas ständigt. När vi vet med oss att vi har misslyckats i vårt kristenliv och gjort och sagt sådant som vi inte borde, så får vi komma fram inför Honom som är vår Frälsare och bekänna vår synd och be om ny nåd och ny förlåtelse, och vi får höra syndaavlösningens ord som på nytt försäkrar oss om att vi får motta Guds förlåtelse, som ges oss i ordet och i nattvardens sakrament. Därför skall vi slå vakt om att Jesu ord gäller också oss när Han säger: ”Mina får lyssnar till min röst”. Tron på Jesus för med sig trygghet i livet. En Jesu lärjunge känner sig ofta som en nybörjare, trots att man kanske följt Honom i årtionden. Vi är alla lärjungar = elever. Vi kan känna oss ovärdiga och oroliga ibland. Men Jesus säger till oss: ”Jag känner dem, och de följer mig”. Han vet. Han vet till och med mera om oss än vi själva vet. Han vet såväl våra svagheter som våra resurser. Vår trygghet är att få tillhöra Honom som gav sitt liv och blod för att vinna oss, som visat sin allmakt i det att Han i sin uppståndelse segrade till och med över döden. Vårt liv är i Hans allmakts händer. Hans försoningsdöd och Hans uppståndelse är vårt tecken. När vi följer Honom under det nya året heter det också om oss att ”Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand.” Därför att de följer mig, säger Jesus. Tron är inte teori och spekulationer. Den som slår in på den vägen når aldrig den trygghet Jesus bjuder sina efterföljare, hur många medvandrare man än skulle få slå följe med. De följer bara varandra eller i värsta fall sig själva. Tron är att följa Jesus. Den är en relation till Honom som vår Herre och Frälsare. Han är själv dörren till fårhuset. Genom Honom kommer man in i trons värld. Utan att ha mött Honom och i tro tagit emot Honom som sin Herre och Frälsare är en människa utanför. Låt oss göra det nya året till ett år när vi vill följa Honom och leva med Honom i Hans kyrka. Markus Ventin
Här en källa rinnerHär en källa rinner. Säll den henne finner! Om du där dig tvager, hon var fläck borttager. Rövaren i nöden, där fann liv i döden. Dyra livets källa, du skall evigt välla. (Sions Sånger 97:1-4) |
Kristi lidandes väg
Sammandrag av Kristi lidandes väg. |