Det första laestadianska bönehuset i Jakobstad byggdes år 1903 i Skutnäs, omkring 30 år efter att den laestadianska väckelserörelsen norrifrån hade spridit sig till svenska Österbotten. Till bönehusverksamheten hörde möten – sammankomster – som i huvudsak kom att innefatta predikan och andliga sånger och psalmer. I början av 1920-talet startades en söndagsskola för barn. Verksamheten utökades ytterligare i början av 1930-talet med en syförening. Syföreningsverksamhetens ekonomiska betydelse för bönehuset kan knappast överskattas.
År 1949 registrerade bönehusfolket sig i Jakobstads Fridsförening rf. Under 1950-talet förstorades bönehusets samlingssal och ett orgelharmonium inskaffades. I slutet av 1950-talet hade föreningen 100 medlemmar. Förmodligen fanns såväl finsk- som svenskspråkiga medlemmar eftersom man från början av 1960-talet började hålla tvåspråkiga sammankomster. Med tiden blev det gamla bönehuset för litet och år 1972 stod ett nytt bönehus klart. I slutet av decenniet steg medlemmarnas antal till drygt 360 personer.
Till bönehusverksamheten i Jakobstad hörde redan på 1920-talet arrangerandet av stormöten. Dessa hölls i bönehuset, i stadens kyrka och församlingshem. Senare inleddes ett samarbete med bönehusfolket i Karleby, så att man turades om att ordna höst- och vintermöten. På 1970-talet hölls större sommarmöten i Skutnäs bönehus vartannat år.
Fridsföreningens medlemsantal fortsatte att stiga, vilket medförde behov av renoveringar och utbyggnader av det bönehuset. Åren 1984–1986 gjordes en tillbyggnad och åren 1998–1999 utfördes en grundrenovering av byggnaden. År 2000 blev fridsföreningen officiellt tvåspråkig då den genom en omregistrering tog namnet Jakobstads Fridsförening rf Pietarsaaren Rauhan Sana ry. År 2003 utgavs en historik i samband med att bönehusets 100-års jubileum firades. I slutet av år 2015 hade föreningen 1100 medlemmar, barnen medräknade.